känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen

Så, nu vet jag hur det känns att mista den som har stöttat mig genom mina svåraste tider, den som alltid fanns där, och den ända som jag verkligen litade på. Nu är han borta, och det känns fan inte okej!
Varför just nu?
När jag verkligen behöver honom, då försvinner han från mig.
Jag tror inte han förstår hur mycket han betyder för mig, eller hur mycker jag saknar honom.
Men det betyder inte något för honom längre, han har någon annan nu.
och jag har, ingen?
Det känns fördjävligt!
Men men, man får väl se det posetivt eller nått!