This Is Who I Am

Back to Black då alltså. Ganska tråkigt om ni frågar mig.
Snart är det sommar, yey, jag känner att jag är mega seg så nu slutar jag skriva

"Åh vem fan e du"

"Ingen kommer undan inte ens i sverige"

"I refuse to break down i wont cry, i wont cry"

"Dom går till vad dom tycker är sitt hem, drogerna först och framtiden sen"

"Dom säger att jag varit trasig, aldrig har jag varit hel"

"Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont, jag har skrikit färdigt, och bröstkorgen är tom"

"The sun goes down, i feel the light betray me"

"bring me everyone, i need to hurt someone"

"vill slåss bör fly är ambivalent"

"When your to numb to cry"

Doktor Kosmos - Dom ljuger

Är så grymt sugen på att skapa ett Doktor Kosmos cover band...någon som är på?

Kärlek på Doktor Kosmos!!!

http://www.youtube.com/watch?v=lWRnlasuDr8

Tack Tass!

Måste bara få skriva, att denna dagen har varit så EXTREMT rolig.
Och det vill jag tacka Tass för:D
Så TACK!!!

Färga färga färga färga håret!

Idag ska jag ÄNTLIGEN färga om håret, hoppas det blir som jag vill!
Det är förresten kanske Klassfest på G, (alltså 9B Dacke klassfest)
det ska bli grymt skoj!
jag är förövrigt på bättre humör nu!

Ciao

känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen

Så, nu vet jag hur det känns att mista den som har stöttat mig genom mina svåraste tider, den som alltid fanns där, och den ända som jag verkligen litade på. Nu är han borta, och det känns fan inte okej!
Varför just nu?
När jag verkligen behöver honom, då försvinner han från mig.
Jag tror inte han förstår hur mycket han betyder för mig, eller hur mycker jag saknar honom.
Men det betyder inte något för honom längre, han har någon annan nu.
och jag har, ingen?
Det känns fördjävligt!
Men men, man får väl se det posetivt eller nått!

" Ingenting är som det var, ärligt vad har jag kvar nu?"

Precis när jag inte trodde att det kunde bli värre, när jag inte trodde att panikångesten kunde bli mer massiv, då får jag reda på det. Jag visste att det förmodligen skulle hända förr eller senare, men det kom som en chock endå.
Varför just nu? jag orkar inte det nu, det händer alldeles för mycket just nu, jag orkar bara inte.
Allt från i sommras hemsöker mig fortfarande, saker från 07 hemsöker mig också fortfarande.
Allt vad folk har tvingat mig till, allt vad folk har intalat mig, allt vad folk har sagt och gjort hemsöker mig.
jag förstår själv hur det låter, men jag kan inte hjälpa hur jag känner!
jag kan inte hjälpa hur jag tar itu med vad jag känner heller, om man inte själv har upplevt friheten som det ger, så kan man inte heller veta hur beroende man blir. . . det är inte bara till att sluta, det är väl antagligen som med droget eller alkohol eller cigaretter. . .
Jag kan ju inte påstå att jag har försökt sluta,
varför ska man sluta med något som ger en frihet?